Skogens guld...

Ibland går det liksom i hop sig när vi bjuder på middag! Framför allt om vi bjuder min svärfar....

Han är helt enorm, denna gången kom han med inte mindre än 5 liter (!!) blåbär i en hink, kantareller ca 1 liter, alltid färdigrensade, en påse med egenodlad potatis, morötter och lök. Det är underbart!! Blåbären njöts till frukost med "hällgrädde"; alltså grädde som du häller direkt ur paketet istället för vispad grädde. (Tack till min systerdotter Saga för det fantastiska ordet!)Resten fick frysas in. Potatisen, av sorten Maria, vet jag av erfarenhet är alldeles ljuvlig och ska därför njutas snart nån gång med bara smör och salt, och dill kanske.

Kantarellerna, de använde vi med en gång. Jag tycker det är oerhört synd att lägga skogens guld i frysen, det blir aldrig bra! De ska stekas och gräddstuvas, det är det enda som gäller! Har jag fel? Skriv gärna och säg vad ni gör med era kantareller nu när de börjar dyka upp. Själv så lägger jag alltid dem i het panna utan smör och låter dem släppa allt vatten och koka bort det. Sen lägger jag i den där goa goa klicken med smör och låter dem stekas på något svagare värme. När det börjar bli klart så har jag i hackad gul lök och vitlök som får steka med den sista stunden, tillsammans med salt och vitpeppar. Vispgrädden går på när löken har blivit genomskinlig och får koka ihop precis lagom. Och om detta inte är lyx så vet inte jag.....