Nu måste ni hjälpa oss i vår familj! Det har blivit en sport att lägga upp och fota maten, och tävlingen är så klart vem som lyckas bäst! Hittills har jag varit enväldig domare och (nästan alltid) valt min bild att lägga in. (Det är ju trots allt min blogg...) Men nu tänkte vi låta er bestämma! Så övererst är Stefans burgare och nederst min. Stefan glömde lägga bearnaise på sin, syyynd!! Jag tycker så här: Stefans är renare, alla ingredienser syns tydligare och ljuset är bättre. På min ser man knappt vad nåt är, men den ser restaurangigare ut och notera gärna svartpepparn i ett stråk över tallriken... Känn ingen press nu, utan rösta på den ni tycker är bäst! No hard feelings, jag lovar!!

Tack Anna för tipset med burgare och coleslaw, jag blev himla sugen på det och gud vad gott det blev! Detta var det godaste jag ätit på länge och jag bestämde mig på sittande rumpa att detta ska vi bjuda på när vi har gäster nästa gång! Vi hade ren nötfärs som Stefan bara precis saltade och pepprade (svart) och grillade rare till mig och medium till sig (grillat är godast! grillen kommer aldrig in utan används året om hos oss, vi grillade hel fransyska igår kväll, bilder kommer snart). Som tillbehör hade vi: sallad, tomat, silverlök, avokado, cheddarost (ni vet sån i plast, skiva för skiva), bacon och grym bearnaise. Ellinor: jag tror att jag använde en hel matsked vinäger faktiskt! Jag glömde också att skriva att jag vispar äggulorna över svag värme (2:an av 9). Glöm vattenbad, det är bara mäckigt!

Som sagt, det blev fantastiskt gott. Det kan kanske bero lite på att vi var ute och gick i Kopparhatten i två och en halv timme innan! Vi tyckte först att vädret var lite halvdåligt, men vi klädde på oss och packade varm choklad (1.5 liter mjölk och 0.5 liter grädde och 80 gr 70% choklad) och falukorv i skivor med oss. Vilken dag det blev! Ellen hade kompis med sig och det gick fantastiskt bra. Vi vet ju vad våra barn klarar, men Katja klarade det också galant. Vi började med värsta stigningen och det knäckte oss nästan, men bara nästan. Alla kämpade på som bara den, jag och Stefan var i princip slut när vi väl kom upp, Ellen och Katja klarade det lite bättre än oss och Otto skuttade upp som en gasell. Vi är lite olika i vår familj, men olika är bra! Uppe på kammen var det nästan isfritt, vi kunde gå obehindrat. Efter fikat började nedstigningen igen. Och väl nere var det vinter! Fullt med snö och helt isbelagt mellan alla kantiga stenar. Hyfstat farligt faktiskt men vi tog det lugnt. Katja och Otto ramlade tre gånger och Ellen två. Stefan klarde sig helt och jag höll på att ramla ordentligt en gång. En bro som vi skulle över lite längre fram var översvämmad och vi fick fortsätta på "fel" sida ån. Jag blev nervös att vi inte skulle komma fram utan skulle behöva vända och gå tillbaka, men Stefan var coolheten själv och han hade rätt! Det löste sig och snart var vi tillbaka vid bilen, trötta och glada.