En liten reflektion

Idag när jag åkte tåget hem så satt jag som vanligt och blundade, slappnade av lite för mig själv. Jag hade "trängt" mig ned i den sista platsen i den tysta vagnen. Vi satt två och två mitt emot varandra, ni vet, nära men ändå väldigt långt ifrån. Ingen brydde sig om någon annan än sig själv.

Rätt som det var började tåget skaka, ganska mycket faktiskt. Det pågick inte länge, men tillräckligt länge för att vi alla 4 som satt där, direkt tog ögonkontakt med varandra: hallå, vad händer? Ögonblicket var förbi lika snabbt som det kom och vi log lättade åt varandra.

Jag tycker att det är underbart att veta att vi ÄR faktiskt alla en, och även om vi inte tänker på det så räcker det med ett litet skak på ett tåg så ser vi oss själva i våra medmänninskor. Direkt söker vi tryggheten, direkt är vi där för varandra även om vi aldrig har träffats. Underbart!

Ingen mat blev det idag, tänk på att äta mycket fett, det är så sockersuget hålls i schack! Och givetvis ät inget margarin! Om du inte gör någnon annan förändring i ditt liv så sluta för guds skull med margarin åtminstone!!!!!