Margarin - ett gift

Idag sa en mycket god vän (fortfarande hi hi) att det var naivt att tro att margarin kan vara orsaken till allt. Bakgrunden var att jag för det första inte vill stödja cancerfonden, trots att min mamma gick bort i just cancer. Så länge de inte tar till sig att cancerceller lever på just socker, får de inga pengar av mig. För det andra hade en annan vän sagt att kvinnor var enormt överrepresenterade på ett demensboende. Jag hävdade med övertygelse att det kan mycket väl bero på att hjärnan består av 70 % fett, give or take. Vilka har då i årtal pumpat sina hjärnor fulla av giftigt margarin, precis enligt ordination av livsmedelsverket? Jo, just det kvinnor, välutbildade kvinnor i medelåldern tror jag att det är, som i allra störst utsträckning följer råden och i god tro äter margariner i den fasta övertygelsen att det gör rätt och är duktiga. För mig är det en, om inte solklar, så åtminstone stark indikation på att detta sambandet kanske vi borde kolla upp, i vart fall inte negligera.

Min älskling (fortfarande hi hi hi) är likadan. Han tycker inte heller att LCHF är en gudagåva som är svaret på allt. Vi diskuterade hjärt- kärlsjukdom och viktminskning, när han kom med sin kommentar. Svaret mitt var detta: Nej, det är det kanske inte, men just hjärt-kärlsjukdom och viktminskning är väl de två områden där det råder minst tvivel och oenighet om att det hjälper....

Jag tänker så här, är det möjligen naivt att inte se the big picture? Om margarin är ett gift (jag är fullständigt övertygad, kolla gärna på Gunnar Lindgrens hemsida http://www.gunnarlindgren.com/ och klicka på matfett), så är det kanske inte särskilt konstigt att det ställer till problem i kroppen? Och om det ställer till problem för cellerna i en del av kroppen så är det kanske inget gigantiskt hopp att tro att det orsakar oreda någon annanstans också? Är det inte konstigare om det bara är giftigt ibland, på vissa ställen? Kan det kanske vara så att det är giftigt alltid och överallt?